Bussfärden

Min praktik i Trelleborg började denna veckan vilket innebär att jag åkt buss i väldigt många timmar. Det har fungerat bra då jag sovit bort tiden och som tur är lyckats vakna i tid när det varit dags att hoppa av. Det har fungerat bra alla morgnar utom en.

I tisdags morse hoppade jag i godan ro på bussen på Malmö C kl 06.45 och somnade in ganska snabbt. Det är så skön stämning på morgonbussen, helt nersläckt och ingen som låter.

Efter, vad som måste ha varit typ 2 stationer senare, hoppade dock pratmakerskan på. En läkarstudent med tillhörande klasskompis. Denna läkarstudent pratade otroligt högt redan när hon klev på, jag vaknade. Självklart satte sig de båda i sätet precis bakom mitt och fortsatte att prata högt, jag märkte att samtalet började ebba ut då de antagligen inte kände varandra så väl egentligen. Men samtalet tog tyvärr inte slut, inte då och inte senare under färden.

Pratmakerskan satte igång ett krystat samtal som mest lät som en stötvis återkommande monolog där hon nog tog upp sovmorgonen dagen efter 20 gånger.

Var jag vill komma med detta är att man inte behöver hålla igång samtal på bussar och tåg om man inte orkar, och det gör man ju vanligtvis inte på en tidig morgonbuss där folk bara vill sova.

Jag själv träffade på Helena, en gammal skolkompis, på tåget hem från Malmö C, även då var jag trött då jag praktikat hela dagen och det var ganska sent. Så helt enkelt sa jag: "Hej, kul att se dig, slå dig ner här bredvid men jag tänkte läsa min bok nu!"