På helig mark

Jag skulle träffa Rohan som var på besök i Lund och rätt som det var hamnade jag på morgonens högmässa i Domkyrkan.

Till en början fint, prästerna var grönklädda och jag fick lite julstämning med den stundande hösten utanför kyrkoporten. Domkyrkan är en vacker och avslappnande plats.

Missade att ta en psalmbok så jag satt mest och studerade denna äldre generation som skrålade ut med sina grova basröster eller ljusa sopranröster ala opera. Texterna ger jag inte mycket för men själva tanken att samlas kring sång står jag bakom då det ger en riktig mysig och härlig stämning.

Prästen, som var en kvinna vilket är ett plus, höll ett eftertänksamt tal innehållandes några ljusglimtar som fick mig att både tänka till och hålla med om.

När det sen ska börja tillbedjas och hela församlingen mässar fram samma strofer som de lärt sig utantill blir jag fundersam och minns att det var just dessa bitar jag kände var obehagliga under konfirmationstiden. Synder som förlåtas och jag tänker, borde man inte istället stå för vad man gjort?

Jag är hemsk ledsen, jag gav kyrkan en chans, men nej. Liksom förra gången, midnattsmässan på julafton i Bergnäset, sitter jag kvar i min kyrkobänk då övriga går fram och smaskar på kristi kropp och kristi blod.

Hösttider=Nya tider

Snart är jag tillbaka....